Kapitel 22 - En upptäckt
Jag vet att kapitlet är en dag sent ute ;_; Men när jag skulle skicka Word-dokumentet till mig själv på mejlen ifrån en annan dator glömde jag att lägga till det som en bifogad fil och sen tog jag bort dokumentet från datorn... så jag fick skriva om hela kapitlet x) det var INTE roligt hahah. Så jag har suttit nu i eftermiddag med att återskriva kapitlet, därav ingen bild - jag hann inte cx
”Tre veckor!” skrek Renee och kastade sin tröja i närmaste buske. ”Tre, jävla, veckor.”
Snow frustade och ändrade ställning där de stod i den lilla gläntan i Gröndalsskogen. Lugna ner dig.
Renee vände sig häftigt mot honom, hon var så upprörd att hon glömde prata via tanken. ”Lugna ner mig?! I tre veckor har jag gått runt och smörat för den där ormen Ms Drake och hon har fortfarande inte accepterat mig än! Egentligen så älskar jag naturen, men nu måste jag gå runt och säga att jag hatar den och dess djur lika mycket som hönorna hatar räven. Hur kan man vara så grym som hon är?! Det är fan helt otroligt! Jag vet inte hur länge till jag klarar det här!”
Hon slog händerna för öronen och stönade högt. Sedan i en häftig rörelse slängde hon ut med ena armen som om hon kastade något, och en ström av rosa sken flög ut från hennes hand och landade på ett flertal buskar och träd.
Först blev Snow rädd att hon hade tagit död på dem, men sen insåg han att hon hade skjutit ut helande kraft och buskarna och träden reagerade genom att det växte ut fler grenar och blad.
Han gnäggade till och ruskade ordentligt på manen så att han kastade en kaskad med varmt vatten på Renee. Hon ropade till när vattnet träffade henne i ryggen och hon föll till marken. Snow travade fram och ställde sig över hennes kropp med hovarna på sidorna om henne.
Ta dig samman, det är inte läge att få en massa utbrott nu. Dessutom är det olikt dig, du är den som brukar bibehålla lugnet.
Renee vände på huvudet i det nu våta gräset och undvek Snow’s blick. Jag vet, det är bara det… jag hatar verkligen att göra det här. Och det faktum att det har tagit så lång tid att vinna Ms Drake’s tillit gör det bara mer frustrerande. Vi borde vara ute och leta efter Starshine, inte sitta fast här i Jarlaheim och prata trams med en kvinna som borde befinna sig så långt bort ifrån Jorvik som möjligt.
Snow gnäggade. Du är snart där. När du är innanför hennes murar tar du reda på det hon vet och vi kan fortsätta leta.
Renee nickade. Ja... det låter bra. Kan du kliva av mig nu?
Snow tog några steg bakåt så att hon kunde ställa sig upp. När hon stod på fötterna igen såg hon på sina våta kläder och tittade anklagande mot honom. Var du tvungen?
Snow frustade roat. Var glad att det var varmt vatten och inte kallt.
Det kommer ta minst en timme att torka från det här och jag ska ju träffa Ms Drake på delta-basen snart. Hur tänker du ibland Snow?
Det är synd att inte Ashy är här, hon skulle kunnat torka dig.
Ett sorgset uttryck gled över Renee’s ansikte. Åh vad jag saknar dem andra. Att inte träffa dem på tre veckor är jobbigt. Och Lycka… Hon skakade på huvudet.
Ja vad hände med henne? Du berättade aldrig.
Renee tog ett djupt andetag. På grund av branden på Steve’s Gård så måste ju stallet återbyggas, verkligen helt från grunden. De planerar även att bygga ut så att stallet blir större. Detta visade sig sedan skulle kosta mer än vad man hade trott. Jag betalar ju för era stallplatser, det gör jag fortfarande även om stallet tekniskt sett inte existerar för tillfället. Steve var tvungen att öka kostnaden av stallplatserna för att kunna ha råd med återuppbygget av stallet. Jag skulle inte haft råd att ha kvar Lycka helt enkelt. Och om Melody… fortfarande hade varit med oss skulle jag behövt sälja ytterligare en häst.
Snow steg fram och buffade henne på armen. Bara du inte säljer mig.
Är du dum eller?! Jag säljer aldrig dig, du stannar i min ägo för alltid!
Renee slöt sina armar runt hans huvud och la sin panna mot punkten mellan Snows ögon, och han återgäldade kramen genom att trycka mulen mot hennes bröst. Några sekunder senare släppte hon honom och gick bort för att hämta tröjan hon hade slängt i busken.
Nu måste vi röra på oss, jag vill inte bli sen till Ms Drake.
Snow stod still medan hon gick tillbaka till honom. Var det på delta-basen ni skulle mötas?
Hon tog tag i Snow’s man och hävde sig upp på hans rygg. Japp. Du måste gömma dig medan jag pratar med henne.
Snow började skritta ut från gläntan. Det finns väl en hästhage inte så långt därifrån? Jag kan stå där medan du pratar med ormen.
Renee luftade på sina kläder och skakade på håret för att bli av med fukten. Ja det låter som en bra idé.
När de kom ut från gläntan svängde de ut på en väg som ledde västerut mot Jarlaheim.
Snow ruskade på huvudet för att bli av med en irriterande fluga. Vad ska du prata med henne om?
Renee drog på sig sin tröja för att dölja hur de mesta av hennes kläder var blöta. Jag vet inte, något ointressant var det i alla fall. Tror det var något om tresatsen för utvinningsmekaniken av silver.
Han skrattade i tankarna. Att du ens kommer ihåg vad det heter talar ju lite sitt egna språk.
Renee skrattade hon också. Lite måste man ju lyssna annars tror hon väl att man är en komplett idiot om man inte kan återberätta det senare.
Efter samtalet med Herman så hade Snow berättat att han hade hört allting genom Renee. Hon hade blivit förvånad och sa att hon inte hade känt att Snow hade varit så nära hennes sinne, men hon hade tyckt det var oerhört praktiskt. Snow hade använt sig av metoden ett flertal gånger efter det när Renee pratade med Ms Drake, och han hade fått in en vana att skicka en liten tankepuff till henne varje gång han var framme vid hennes sinne.
Vägen de gick på ledde snart ut ifrån Gröndal och Snow ökade till trav. Resten av vägen var de tysta och det dröjde inte länge förrän hagen kom i sikte. Lite längre bort mellan träden kunde man skymta delta-basen. Det var fullt av G.E.D.-skyltar över hela området och bara härifrån kunde man se många arbetare som gick fram och tillbaka.
I hagen så var det redan några hästar som sprang runt, det skulle bli till hans fördel. Ms Drake skulle bli mindre misstänktsam, fast det är klart, när var hon misstänksam mot Renee ens? Renee hade varit väldigt övertygande när hon pratade med ormen, och allt hon sa verkade sjunka in.
Renee hoppade av Snow när han stannade intill staketet vid hagen. Han buffade på hennes axel med mulen. Lycka till.
Hon klappade honom kort på mulen till svar. Tack.
Hon började gå mot delta-basen och Snow följde henne med blicken tills hon försvann bakom kullen. Han backade några steg, tog sats och hoppade över staketet in i hagen. Hästarna som var där inne blev genast nyfikna och kom fram till honom.
”Vad gör du främling?” frågade en fux förvånat. ”Varför hoppar du in när du kan vara där ute och springa fritt?”
”Han måste vara dum i huvudet”, kommenterade en skäck som var skrämmande lik Hawkfeather.
Både skäcken och fuxen var hingstar, det märkte Snow tydligt. Lite längre bak stod en skara ston som tittade nyfiket på honom. Hingstarna fortsatte att kommentera Snow’s beteende och hans humör sviktade.
Han frustade irriterat och stampade med hoven i marken. När hoven slog ner på jorden spred sig ett istäckte ut över marken och växte fram emot hingstarna. När isen var några centimeter ifrån deras hovar växte det upp ca en meter långa istappar som pekade hotfullt emot deras blottade halsar. Allt detta hände på mindre än en sekund. Detta gjorde att hingstarna hoppade till av överraskning och skräck.
”Lämna mig ifred”, morrade Snow. Hingstarna försvann därifrån snabbare än blixten.
Snow vände sig om och började gå mot staketet som var närmast delta-basen. Så fort hans hov – som hade framkallat istäcket – lämnade marken löses istäcket och istapparna upp i ett vitt stoft som blåste bort i den lätta vinden. Snow kände hur de andra hästarna följde honom med blicken när isen försvann.
Han stannade intill staketet och såg bort mot delta-basen. Han undrade lite hur han skulle göra i detta läge. När han brukade vandra över med sitt sinne till Renee’s så brukade han stå någonstans gömd för att inte blir störd. Då han sinne-vandrade lämnade han i stort sett sin kropp, och när han inte kunde kontrollera den blev den sårbar. Snow skulle inte kunna skapa en issköld här – det hade han gjort en gång när Renee stod och pratade med Ms Drake på beta-basen och han hade varit tvungen att stå under vattnet -, det skulle väcka alldeles för mycket uppmärksamhet. Han valde att helt enkelt ta risken att stå där han stod nu. Han hoppades bara att ingen av de andra hästarna skulle komma fram och prata eller rent av bita honom för de såg honom som ett hot.
Snow stängde ögonen och började vandra med sinnet. Efter alla gånger han hade vandrat över till Renee’s sinne hade han blivit mycket bättre på det och kunde även utveckla det mer. När han kom fram till henne nu kunde han känna trycket mot hennes fötter där hon gick på marken. Genom hennes ögon såg han arbetare på delta-basen springa fram och tillbaka i febril aktivitet.
Lite längre bort fick Renee syn på Ms Drake som verkade stå och gräla med en man som hade befälet över basen. Ju närmare hon kom desto tydligare hördes det.
”… är alldeles för litet! Vad är 438 för resultat?! Jag behöver ett tal som än högre än 800 minst! Tror du jag är helt borta bland molnen? Gå och skaffa de där resultaten annars ska jag se till att du blir sparkad på stört!”
”Ja, Ms Drake! Nej, Ms Drake! Ska bli, Ms Drake!” Mannen sprang därifrån som om han flydde från en naturkatastrof. Fast egentligen, Ms Drake var nästan som en naturkatastrof själv.
Renee fick hålla sig för skratt när hon hörde Snow’s tankar, och när hon kom fram till Ms Drake ställde hon sig och väntade med armarna i kors. Den sluga damen verkade ta ett djupt andetag innan hon vände sig mot Renee. Hennes blonda hår var uppsatt i en professionell tofs och hennes svarta glasögon hade halkat ner på näsan som hon snabbt petade upp. Hon såg ovanligt varm ut i sin svarta kostym.
”Renee!”, sa Ms Drake med en lättad ton. ”Äntligen någon som inte är helt inkompetent och värdelös! Kan du fatta att det kryllar av dem här.”
Snow kunde känna hur känslor av avsky svepte upp Renee’s sinne gentemot Ms Drake, men hon log smått. ”De har väl tillbringat för mycket tid nere i grottorna.”
Ms Drake skrattade högt. ”Åh du har nog så rätt. Ah Renee, det var väl i förrgår vi senast talades vid?”
Renee nickade. ”Det stämmer.”
Ms Drake nickade också, tittade bort i horisonten för att sedan titta på Renee igen. Det syntes tydligt att det var hon som hade makten i den här situationen. Ms Drake var nog van vid det så man kunde märka att hon hanterade det ibland lite nonchalant.
”Jag tror du är redo att lära dig mer utvinningsmekaniken av silver samt resultatet av deriverande banor gentemot metall. Vad säger du?”
Snow märkte hur Renee stönade inombords men hon höll garden uppe. ”Jag vill inget heller, Ms Drake.”
De följande minuterna spenderade Ms Drake med att prata med Renee om handeln, matematiska problem med utvinningen av metaller och massa annat som Snow inte förstod. Han drog sig undan från Renee’s sinne. När han kände att de inte pratade om något viktigt eller något han inte förstod brukade han alltid dra sig undan ifrån hennes sinne. Det var inte lönt för honom att lyssna på det.
Snow var nästan tillbaka helt i sin kropp när han plötsligt hörde en explosion. Det var en dov explosion och inte ens så hög, men tack vare sin goda hörsel kunde han höra den. Snabbt skyndade han sig tillbaka till Renee’s sinne för att se om något skulle hända.
”… alltid på. Men det är inte säkert att vi alltid ska sälja till dem för om dem köper av oss brukar affärerna alltid gå dåligt. Därför ty-”
”Ms Drake!!”
Ms Drake blev avbruten mitt i en mening av en arbetare som kom springandes. När han kom fram stannade han och höll sig för magen. Man kunde tro han hade sprungit över hela Jorvik.
Ms Drake såg på honom med uppriktig irritation. ”Vad vill du? Ser du inte att jag diskuterar handeln med den enda kompetenta personen på den här basen förutom mig själv?”
”Förlåt.. Ms Drake… men… vi har hittat Sydpolen.” Mannen drog djupa andetag mellan varje ord.
”Sydpolen?” Ms Drake fick en rynka mellan ögonen. ”Är du helt från vettet karl? Sydpolen är flera tusentals mil härifrån och om-”
”Nej, nej Ms Drake! Sydpolen.”
När Renee såg på Ms Drake hade hon fått en glimt av förståelse i ögonen.
”Var?”
”Nere i tunneln, Ms Drake.”
”Visa mig, genast.”
Mannen och Ms Drake skyndade iväg emot en stor grott öppning lite längre bort som varken Snow eller Renee hade lagt märke till för de hade varit fullt upptagna av att fokusera på Ms Drake.
Följ efter, sa han.
Är du säker? Jag vill inte riskera Ms Drake’s tillit för att jag visar mig vara alldeles för nyfiken. Tänk om jag dyker in i något topphemligt?
Bara gå. Snow hade en underlig känsla i magen.
Renee skyndade efter Ms Drake och mannen – de verkade inte ens att hon gick bakom dem. Ju närmare öppningen till berget de kom desto mer kunde de höra att det ropades inifrån berget.
”… fånga den!”
”Låt den inte komma undan!”
”För bövelen, TA den!”
Män som skrek för full hals. När Ms Drake och mannen hörde dem såg de på varandra innan de började springa mot öppningen. Renee stod kvar några meter bort för ropen kom närmare. Plötsligt hördes en röst från en arbetare precis inifrån öppningen:
”Fånga den!!”
Ms Drake och mannen var precis på väg att gå in när en vit skugga flög över dem. De damp ner på marken för undvika den och tiden verkade sakta in.
Bakom Renee började männen ute på fältet släppa sina grejer för att springa fram mot skuggan. Bakom den vita skuggan kom fler arbetare utspringandes från grottan för att försöka få tag i den.
När den vita skuggan landade på marken fick Renee ett slag i magen och Snow flämtade till.
STARSHINE!
Starshine var skadad, den saken var klar. Han hade fullt med skrapsår över hela kroppen och några djupare sår på buk och rygg. Snow märkte hur det började sticka i Renee’s händer, hon ville hela honom. Starshine’s man var blöt av svett och den klibbade fast sig på hans hals. Hans ögon var förvirrade och han vred på huvudet fram och tillbaka för att hitta en väg därifrån, men arbetarna hade omringat honom.
Bakom Starshine hade Ms Drake och mannen kommit på fötter igen.
”Fånga den där hästen!” vrålade Ms Drake argt. Hennes röst fick fart på arbetarna.
Vissa började springa efter rep medan andra sakta rörde sig mot Starshine för att stänga inne honom. Starshine var klok nog för att se vad som var på väg att ske. Han backade några steg, stegrade och började galoppera mot ringen av arbetare. Precis innan han skulle krascha in i dem tog han ett jätteskutt och flög över allihop. På andra sidan satte han av i full galopp och försvann ifrån basen. Männen ropade och svor ilsket när Starshine försvann och de började springa efter. Rädslan grep tag i Snow när han såg hur de började plocka fram pistoler ur fickorna.
”Nej!” skrek Renee och hon fylldes plötsligt med ilska. Snow märkte hur ilskan nästan svämmade över i hennes kropp, och den var tvungen att få utlopp på något sätt.
Renee, gör det inte!
Men han kunde lika gärna pratat med väggen, Renee kunde inte höra honom. Hon var bedövad av kraften. Hon höjde sina spretade händer och siktade mot männen som var på väg efter Starshine och och sköt en våg av ren energi emot dem. Vågen var så kraftfull att den kastade iväg dem så de försvann bakom andra kullar. Den träffade till och med Ms Drake och mannen bredvid henne så de flög in i grottan. Arbetare som stod bakom Renee kastade sig över henne för att få henne att sluta och vågen upphörde.
Snow, hjälp mig!
Snow drog sig genast undan ifrån henne sinne och skyndade sig tillbaka till sin egen kropp. När han kom tillbaka kunde han konstatera att ingen av de andra hästarna i hagen hade varit framme och pratat/bitit i honom. Han skyndade sig att ta sats för att sedan flyga över staketet. I ögonvrån kunde han se hur Starshine försvann in i Gröndalsskogen.
Han satte av i full galopp mot delta-basen och sakta byggdes kraften upp inom honom också. Hans ryttare var i fara, inget skulle stå i vägen för honom. När han kom upp på kullen kunde han se hur männen som var kvar på fältet och hade blivit bortputtade av Renee hade ställt sig upp. Alltfler män rörde sig mot hopen av arbetare som höll nere Renee på marken.
Snow stegrade och körde ner hovarna så hårt han kunde i marken och sköt ut ett istäcke över marken. Det spred sig snabbare än ögat, och när täcket nuddade en arbetare växte det ut en istapp som genomborrande hans kropp så han dog på fläcken. Snow tänkte inte visa någon nåd.
När nästan alla arbetare var oskadliggjorda rusade han ner till hopen av män som höll hans ryttare nere mot marken. Väl framme vid dem utstötte han sparkar, bockade och slängde med manen så alla mötte samma öde – blev fryst till döds.
Till slut var alla döda och Snow upptäckte att Renee var bunden. Han skrapade lätt med hoven på marken och en liten istapp växte upp ur täcket för att skära bort repen. När de var borta ställde sig Renee lite vingligt upp för att hoppa upp på hans rygg. Snow vände på huvudet och såg hur Ms Drake och arbetarna inne i grott öppningen stirrade på dem med fasa. Speciellt Ms Drake såg med förbannad ut.
Han stegrade högt så det flög istappar ifrån hans framhovar innan han dundrade iväg därifrån. Den överväldigande kraften fanns kvar inom honom dock och fortsatte att föra honom framåt i en enorm fart.
Renee grep hårt tag i hans man och ställde sig upp på hans rygg. Kan du känna Starshine’s doft?
Snow drog ett enda andetag. Klart och tydligt.
Låt oss följa efter honom.
Snow frustade och ändrade ställning där de stod i den lilla gläntan i Gröndalsskogen. Lugna ner dig.
Renee vände sig häftigt mot honom, hon var så upprörd att hon glömde prata via tanken. ”Lugna ner mig?! I tre veckor har jag gått runt och smörat för den där ormen Ms Drake och hon har fortfarande inte accepterat mig än! Egentligen så älskar jag naturen, men nu måste jag gå runt och säga att jag hatar den och dess djur lika mycket som hönorna hatar räven. Hur kan man vara så grym som hon är?! Det är fan helt otroligt! Jag vet inte hur länge till jag klarar det här!”
Hon slog händerna för öronen och stönade högt. Sedan i en häftig rörelse slängde hon ut med ena armen som om hon kastade något, och en ström av rosa sken flög ut från hennes hand och landade på ett flertal buskar och träd.
Först blev Snow rädd att hon hade tagit död på dem, men sen insåg han att hon hade skjutit ut helande kraft och buskarna och träden reagerade genom att det växte ut fler grenar och blad.
Han gnäggade till och ruskade ordentligt på manen så att han kastade en kaskad med varmt vatten på Renee. Hon ropade till när vattnet träffade henne i ryggen och hon föll till marken. Snow travade fram och ställde sig över hennes kropp med hovarna på sidorna om henne.
Ta dig samman, det är inte läge att få en massa utbrott nu. Dessutom är det olikt dig, du är den som brukar bibehålla lugnet.
Renee vände på huvudet i det nu våta gräset och undvek Snow’s blick. Jag vet, det är bara det… jag hatar verkligen att göra det här. Och det faktum att det har tagit så lång tid att vinna Ms Drake’s tillit gör det bara mer frustrerande. Vi borde vara ute och leta efter Starshine, inte sitta fast här i Jarlaheim och prata trams med en kvinna som borde befinna sig så långt bort ifrån Jorvik som möjligt.
Snow gnäggade. Du är snart där. När du är innanför hennes murar tar du reda på det hon vet och vi kan fortsätta leta.
Renee nickade. Ja... det låter bra. Kan du kliva av mig nu?
Snow tog några steg bakåt så att hon kunde ställa sig upp. När hon stod på fötterna igen såg hon på sina våta kläder och tittade anklagande mot honom. Var du tvungen?
Snow frustade roat. Var glad att det var varmt vatten och inte kallt.
Det kommer ta minst en timme att torka från det här och jag ska ju träffa Ms Drake på delta-basen snart. Hur tänker du ibland Snow?
Det är synd att inte Ashy är här, hon skulle kunnat torka dig.
Ett sorgset uttryck gled över Renee’s ansikte. Åh vad jag saknar dem andra. Att inte träffa dem på tre veckor är jobbigt. Och Lycka… Hon skakade på huvudet.
Ja vad hände med henne? Du berättade aldrig.
Renee tog ett djupt andetag. På grund av branden på Steve’s Gård så måste ju stallet återbyggas, verkligen helt från grunden. De planerar även att bygga ut så att stallet blir större. Detta visade sig sedan skulle kosta mer än vad man hade trott. Jag betalar ju för era stallplatser, det gör jag fortfarande även om stallet tekniskt sett inte existerar för tillfället. Steve var tvungen att öka kostnaden av stallplatserna för att kunna ha råd med återuppbygget av stallet. Jag skulle inte haft råd att ha kvar Lycka helt enkelt. Och om Melody… fortfarande hade varit med oss skulle jag behövt sälja ytterligare en häst.
Snow steg fram och buffade henne på armen. Bara du inte säljer mig.
Är du dum eller?! Jag säljer aldrig dig, du stannar i min ägo för alltid!
Renee slöt sina armar runt hans huvud och la sin panna mot punkten mellan Snows ögon, och han återgäldade kramen genom att trycka mulen mot hennes bröst. Några sekunder senare släppte hon honom och gick bort för att hämta tröjan hon hade slängt i busken.
Nu måste vi röra på oss, jag vill inte bli sen till Ms Drake.
Snow stod still medan hon gick tillbaka till honom. Var det på delta-basen ni skulle mötas?
Hon tog tag i Snow’s man och hävde sig upp på hans rygg. Japp. Du måste gömma dig medan jag pratar med henne.
Snow började skritta ut från gläntan. Det finns väl en hästhage inte så långt därifrån? Jag kan stå där medan du pratar med ormen.
Renee luftade på sina kläder och skakade på håret för att bli av med fukten. Ja det låter som en bra idé.
När de kom ut från gläntan svängde de ut på en väg som ledde västerut mot Jarlaheim.
Snow ruskade på huvudet för att bli av med en irriterande fluga. Vad ska du prata med henne om?
Renee drog på sig sin tröja för att dölja hur de mesta av hennes kläder var blöta. Jag vet inte, något ointressant var det i alla fall. Tror det var något om tresatsen för utvinningsmekaniken av silver.
Han skrattade i tankarna. Att du ens kommer ihåg vad det heter talar ju lite sitt egna språk.
Renee skrattade hon också. Lite måste man ju lyssna annars tror hon väl att man är en komplett idiot om man inte kan återberätta det senare.
Efter samtalet med Herman så hade Snow berättat att han hade hört allting genom Renee. Hon hade blivit förvånad och sa att hon inte hade känt att Snow hade varit så nära hennes sinne, men hon hade tyckt det var oerhört praktiskt. Snow hade använt sig av metoden ett flertal gånger efter det när Renee pratade med Ms Drake, och han hade fått in en vana att skicka en liten tankepuff till henne varje gång han var framme vid hennes sinne.
Vägen de gick på ledde snart ut ifrån Gröndal och Snow ökade till trav. Resten av vägen var de tysta och det dröjde inte länge förrän hagen kom i sikte. Lite längre bort mellan träden kunde man skymta delta-basen. Det var fullt av G.E.D.-skyltar över hela området och bara härifrån kunde man se många arbetare som gick fram och tillbaka.
I hagen så var det redan några hästar som sprang runt, det skulle bli till hans fördel. Ms Drake skulle bli mindre misstänktsam, fast det är klart, när var hon misstänksam mot Renee ens? Renee hade varit väldigt övertygande när hon pratade med ormen, och allt hon sa verkade sjunka in.
Renee hoppade av Snow när han stannade intill staketet vid hagen. Han buffade på hennes axel med mulen. Lycka till.
Hon klappade honom kort på mulen till svar. Tack.
Hon började gå mot delta-basen och Snow följde henne med blicken tills hon försvann bakom kullen. Han backade några steg, tog sats och hoppade över staketet in i hagen. Hästarna som var där inne blev genast nyfikna och kom fram till honom.
”Vad gör du främling?” frågade en fux förvånat. ”Varför hoppar du in när du kan vara där ute och springa fritt?”
”Han måste vara dum i huvudet”, kommenterade en skäck som var skrämmande lik Hawkfeather.
Både skäcken och fuxen var hingstar, det märkte Snow tydligt. Lite längre bak stod en skara ston som tittade nyfiket på honom. Hingstarna fortsatte att kommentera Snow’s beteende och hans humör sviktade.
Han frustade irriterat och stampade med hoven i marken. När hoven slog ner på jorden spred sig ett istäckte ut över marken och växte fram emot hingstarna. När isen var några centimeter ifrån deras hovar växte det upp ca en meter långa istappar som pekade hotfullt emot deras blottade halsar. Allt detta hände på mindre än en sekund. Detta gjorde att hingstarna hoppade till av överraskning och skräck.
”Lämna mig ifred”, morrade Snow. Hingstarna försvann därifrån snabbare än blixten.
Snow vände sig om och började gå mot staketet som var närmast delta-basen. Så fort hans hov – som hade framkallat istäcket – lämnade marken löses istäcket och istapparna upp i ett vitt stoft som blåste bort i den lätta vinden. Snow kände hur de andra hästarna följde honom med blicken när isen försvann.
Han stannade intill staketet och såg bort mot delta-basen. Han undrade lite hur han skulle göra i detta läge. När han brukade vandra över med sitt sinne till Renee’s så brukade han stå någonstans gömd för att inte blir störd. Då han sinne-vandrade lämnade han i stort sett sin kropp, och när han inte kunde kontrollera den blev den sårbar. Snow skulle inte kunna skapa en issköld här – det hade han gjort en gång när Renee stod och pratade med Ms Drake på beta-basen och han hade varit tvungen att stå under vattnet -, det skulle väcka alldeles för mycket uppmärksamhet. Han valde att helt enkelt ta risken att stå där han stod nu. Han hoppades bara att ingen av de andra hästarna skulle komma fram och prata eller rent av bita honom för de såg honom som ett hot.
Snow stängde ögonen och började vandra med sinnet. Efter alla gånger han hade vandrat över till Renee’s sinne hade han blivit mycket bättre på det och kunde även utveckla det mer. När han kom fram till henne nu kunde han känna trycket mot hennes fötter där hon gick på marken. Genom hennes ögon såg han arbetare på delta-basen springa fram och tillbaka i febril aktivitet.
Lite längre bort fick Renee syn på Ms Drake som verkade stå och gräla med en man som hade befälet över basen. Ju närmare hon kom desto tydligare hördes det.
”… är alldeles för litet! Vad är 438 för resultat?! Jag behöver ett tal som än högre än 800 minst! Tror du jag är helt borta bland molnen? Gå och skaffa de där resultaten annars ska jag se till att du blir sparkad på stört!”
”Ja, Ms Drake! Nej, Ms Drake! Ska bli, Ms Drake!” Mannen sprang därifrån som om han flydde från en naturkatastrof. Fast egentligen, Ms Drake var nästan som en naturkatastrof själv.
Renee fick hålla sig för skratt när hon hörde Snow’s tankar, och när hon kom fram till Ms Drake ställde hon sig och väntade med armarna i kors. Den sluga damen verkade ta ett djupt andetag innan hon vände sig mot Renee. Hennes blonda hår var uppsatt i en professionell tofs och hennes svarta glasögon hade halkat ner på näsan som hon snabbt petade upp. Hon såg ovanligt varm ut i sin svarta kostym.
”Renee!”, sa Ms Drake med en lättad ton. ”Äntligen någon som inte är helt inkompetent och värdelös! Kan du fatta att det kryllar av dem här.”
Snow kunde känna hur känslor av avsky svepte upp Renee’s sinne gentemot Ms Drake, men hon log smått. ”De har väl tillbringat för mycket tid nere i grottorna.”
Ms Drake skrattade högt. ”Åh du har nog så rätt. Ah Renee, det var väl i förrgår vi senast talades vid?”
Renee nickade. ”Det stämmer.”
Ms Drake nickade också, tittade bort i horisonten för att sedan titta på Renee igen. Det syntes tydligt att det var hon som hade makten i den här situationen. Ms Drake var nog van vid det så man kunde märka att hon hanterade det ibland lite nonchalant.
”Jag tror du är redo att lära dig mer utvinningsmekaniken av silver samt resultatet av deriverande banor gentemot metall. Vad säger du?”
Snow märkte hur Renee stönade inombords men hon höll garden uppe. ”Jag vill inget heller, Ms Drake.”
De följande minuterna spenderade Ms Drake med att prata med Renee om handeln, matematiska problem med utvinningen av metaller och massa annat som Snow inte förstod. Han drog sig undan från Renee’s sinne. När han kände att de inte pratade om något viktigt eller något han inte förstod brukade han alltid dra sig undan ifrån hennes sinne. Det var inte lönt för honom att lyssna på det.
Snow var nästan tillbaka helt i sin kropp när han plötsligt hörde en explosion. Det var en dov explosion och inte ens så hög, men tack vare sin goda hörsel kunde han höra den. Snabbt skyndade han sig tillbaka till Renee’s sinne för att se om något skulle hända.
”… alltid på. Men det är inte säkert att vi alltid ska sälja till dem för om dem köper av oss brukar affärerna alltid gå dåligt. Därför ty-”
”Ms Drake!!”
Ms Drake blev avbruten mitt i en mening av en arbetare som kom springandes. När han kom fram stannade han och höll sig för magen. Man kunde tro han hade sprungit över hela Jorvik.
Ms Drake såg på honom med uppriktig irritation. ”Vad vill du? Ser du inte att jag diskuterar handeln med den enda kompetenta personen på den här basen förutom mig själv?”
”Förlåt.. Ms Drake… men… vi har hittat Sydpolen.” Mannen drog djupa andetag mellan varje ord.
”Sydpolen?” Ms Drake fick en rynka mellan ögonen. ”Är du helt från vettet karl? Sydpolen är flera tusentals mil härifrån och om-”
”Nej, nej Ms Drake! Sydpolen.”
När Renee såg på Ms Drake hade hon fått en glimt av förståelse i ögonen.
”Var?”
”Nere i tunneln, Ms Drake.”
”Visa mig, genast.”
Mannen och Ms Drake skyndade iväg emot en stor grott öppning lite längre bort som varken Snow eller Renee hade lagt märke till för de hade varit fullt upptagna av att fokusera på Ms Drake.
Följ efter, sa han.
Är du säker? Jag vill inte riskera Ms Drake’s tillit för att jag visar mig vara alldeles för nyfiken. Tänk om jag dyker in i något topphemligt?
Bara gå. Snow hade en underlig känsla i magen.
Renee skyndade efter Ms Drake och mannen – de verkade inte ens att hon gick bakom dem. Ju närmare öppningen till berget de kom desto mer kunde de höra att det ropades inifrån berget.
”… fånga den!”
”Låt den inte komma undan!”
”För bövelen, TA den!”
Män som skrek för full hals. När Ms Drake och mannen hörde dem såg de på varandra innan de började springa mot öppningen. Renee stod kvar några meter bort för ropen kom närmare. Plötsligt hördes en röst från en arbetare precis inifrån öppningen:
”Fånga den!!”
Ms Drake och mannen var precis på väg att gå in när en vit skugga flög över dem. De damp ner på marken för undvika den och tiden verkade sakta in.
Bakom Renee började männen ute på fältet släppa sina grejer för att springa fram mot skuggan. Bakom den vita skuggan kom fler arbetare utspringandes från grottan för att försöka få tag i den.
När den vita skuggan landade på marken fick Renee ett slag i magen och Snow flämtade till.
STARSHINE!
Starshine var skadad, den saken var klar. Han hade fullt med skrapsår över hela kroppen och några djupare sår på buk och rygg. Snow märkte hur det började sticka i Renee’s händer, hon ville hela honom. Starshine’s man var blöt av svett och den klibbade fast sig på hans hals. Hans ögon var förvirrade och han vred på huvudet fram och tillbaka för att hitta en väg därifrån, men arbetarna hade omringat honom.
Bakom Starshine hade Ms Drake och mannen kommit på fötter igen.
”Fånga den där hästen!” vrålade Ms Drake argt. Hennes röst fick fart på arbetarna.
Vissa började springa efter rep medan andra sakta rörde sig mot Starshine för att stänga inne honom. Starshine var klok nog för att se vad som var på väg att ske. Han backade några steg, stegrade och började galoppera mot ringen av arbetare. Precis innan han skulle krascha in i dem tog han ett jätteskutt och flög över allihop. På andra sidan satte han av i full galopp och försvann ifrån basen. Männen ropade och svor ilsket när Starshine försvann och de började springa efter. Rädslan grep tag i Snow när han såg hur de började plocka fram pistoler ur fickorna.
”Nej!” skrek Renee och hon fylldes plötsligt med ilska. Snow märkte hur ilskan nästan svämmade över i hennes kropp, och den var tvungen att få utlopp på något sätt.
Renee, gör det inte!
Men han kunde lika gärna pratat med väggen, Renee kunde inte höra honom. Hon var bedövad av kraften. Hon höjde sina spretade händer och siktade mot männen som var på väg efter Starshine och och sköt en våg av ren energi emot dem. Vågen var så kraftfull att den kastade iväg dem så de försvann bakom andra kullar. Den träffade till och med Ms Drake och mannen bredvid henne så de flög in i grottan. Arbetare som stod bakom Renee kastade sig över henne för att få henne att sluta och vågen upphörde.
Snow, hjälp mig!
Snow drog sig genast undan ifrån henne sinne och skyndade sig tillbaka till sin egen kropp. När han kom tillbaka kunde han konstatera att ingen av de andra hästarna i hagen hade varit framme och pratat/bitit i honom. Han skyndade sig att ta sats för att sedan flyga över staketet. I ögonvrån kunde han se hur Starshine försvann in i Gröndalsskogen.
Han satte av i full galopp mot delta-basen och sakta byggdes kraften upp inom honom också. Hans ryttare var i fara, inget skulle stå i vägen för honom. När han kom upp på kullen kunde han se hur männen som var kvar på fältet och hade blivit bortputtade av Renee hade ställt sig upp. Alltfler män rörde sig mot hopen av arbetare som höll nere Renee på marken.
Snow stegrade och körde ner hovarna så hårt han kunde i marken och sköt ut ett istäcke över marken. Det spred sig snabbare än ögat, och när täcket nuddade en arbetare växte det ut en istapp som genomborrande hans kropp så han dog på fläcken. Snow tänkte inte visa någon nåd.
När nästan alla arbetare var oskadliggjorda rusade han ner till hopen av män som höll hans ryttare nere mot marken. Väl framme vid dem utstötte han sparkar, bockade och slängde med manen så alla mötte samma öde – blev fryst till döds.
Till slut var alla döda och Snow upptäckte att Renee var bunden. Han skrapade lätt med hoven på marken och en liten istapp växte upp ur täcket för att skära bort repen. När de var borta ställde sig Renee lite vingligt upp för att hoppa upp på hans rygg. Snow vände på huvudet och såg hur Ms Drake och arbetarna inne i grott öppningen stirrade på dem med fasa. Speciellt Ms Drake såg med förbannad ut.
Han stegrade högt så det flög istappar ifrån hans framhovar innan han dundrade iväg därifrån. Den överväldigande kraften fanns kvar inom honom dock och fortsatte att föra honom framåt i en enorm fart.
Renee grep hårt tag i hans man och ställde sig upp på hans rygg. Kan du känna Starshine’s doft?
Snow drog ett enda andetag. Klart och tydligt.
Låt oss följa efter honom.
