Redigerad bild! c:

 
"Verkar som att jag och Snow inte kunde undvika snöstormen uppe i bergen ovanför Valedale..."
 
 
 

3 olika looks ~

 
Den första outfiten tog jag på mig och Snow när vi skulle göra uppdragen ^w^ Det är klart att han ska med och göra huvudstory-uppdragen, han är ju min Soulrider-häst after all <3
 
Min blåvita outfit :D Haha Meteor fick komma med på bilden ^^
 
 Nästa outfit skapade jag från den ena tjejen som visas när serven är nere, ni vet den tjejen längst till vänster :3 Jag testade att skapa en outfit i spelet, men jag blev inte riktigt nöjd med den :o Eller, det kändes inte bekvämt att ha den på sig x) Så den åkte av fort, tyvärr.
 

 Så det blev den här svartorangea outfiten som jag satte på mig i slutändan ^^
 


YEEY

 
Hejsan alla!
- Den spännande historien fortsätter i denna veckas uppdatering!

Nya uppdrag:
- Spännande saker håller på att hända på Jorvik! Rid till Elizabeth och prata med henne!

Prata med Elizabeth!
Prata med Elizabeth!

Vänliga hälsningar,
Star Stable-gänget
 
Den här bilden måste jag ändra ↑. Men i alla fall, NU MÅSTE VI NOG FÅ UPPDRAG OM ATT HÄMTA METEOR :D Omg, de är till och med lite mystiska här i nyhetsbrevet, de nämner inget som vad som kommer hända c8
 
 

Hmm

 
Ja, det va inte lätt igår.
 
 
 

Bye <3

 
 
 
CG var en riktigt härlig klubb <3
 
 

Header! :D

 
Wiho, wiho! Den nya headern är på plats :D
 
 
 
Blev det bra tycker ni? :D (behåller dock samma signatur även om den inte passar till headen, gillar den verkligen c;)
 

Smygtitt!

 
Jag tänkte ge er en smygtitt på hur min nya header kommer se ut ;D Eftersom jag köpt Helge måste ju han få vara med! Och, hehe, headern kommer vara lite baserad på min serie EOE ;)
 
 
 
Ehehehe, vad tycks? c8 Haha Snow ser allvarlig ut c;
 

Jag fyller år idag!

 
Jepp, som rubriken säger, jag fyller år! ^w^
 
Jag blir myndig idag... det känns sjukt konstigt xD Menmen, jag får se om jag kommer in något på SSO! Har redan varit inne och levlat Helge nämnligen c; Om man blir firad halv 7 på morgonen kan man inte direkt somna om haha xD
 
Bjuder på en snabbt redigerad bild. Mihi, kramar Helge
 
Så vi får se om jag kommer in mer! :3
 

Outfit!

 
Ny outfit, rödsvart western :D Jag tycker rött passar så himla bra på Helge!
 
 
 

Helge aka Hawkfeather!


Mitt senaste tillskott i familjen, den svarta overon Hawkfeather! Men jag kallar honom för Helge haha C;
 
 
 
Vi träffade på Leylo och hennes fina Coral :D
 
Blev äntligen Beundrad när jag levlade Helge!
 
 Tre fina tjejer med tre fina hästar c8
 
Så glad att Helge äntligen är hos mig c': <3
 

Bluebridge-familjen har fått tillskott c':

 

Beundrad hos varje fraktion?

 
Jag hade den idén för ett tag sedan, och tänkte det, undrar om SSO vill att vi ska vara Beundrad i varje fraktion innan de låter oss gå in i Södra Jorvik?
 
För vi har jobbat upp oss till Beundrad hos Vingårdens Trädgårdsmästare, och nu A.A.E. som de allra flesta var Neutrala eller Vänligt Inställd hos innan!
 
 
Såhär ser det ut just nu för mig, i alla de andra fraktionerna är jag Beundrad c: Haha jag stör mig lite att jag bara behöver 25 ryktespoäng hos A.A.E. till innan jag blir Beundrad xD
 
Men ja, vad tror ni? Måste vi va Beundrade i alla fraktioner innan vi släpps in i Södra Jorvik? :3
 

Felix...

 
... är sjuk.
För er som inte vet, Felix är min vita golden retriever hane IRL. I morse började han hosta och kräkas en hel del, och jag och pappa var även hos veterinären med honom.. men de vet inte vad det är för fel. Nu går han runt hemma, är sjukt trött, förmodligen illamående och har ingen ro att lägga sig ner. Vilket gör att jag inte får någon ro heller. Så ni kommer nog inte se mig så mycket online på SSO, förutom när jag är inne och tar hand om hästarna då...

Nu vet ni varför.
 
 
Bild från Gotland i år <3
 

Amg

 
Några av er vet kanske att jag bara ääälskar TSFH (Two Steps From Hell). För er som inte gör det, vet det nu x) Lite kort, TSFH är ett band som skapar musik till spel- och filmtrailers! ^^ Och omg, jag skulle inte kunna överleva utan den musiken <3
 
El Dorado är en utav deras låtar som är en utav mina absoluta favoriter <3 Jag använde den låten till min video där jag springer FPC förresten! ;D
 
Checka denna videon ↓
http://www.youtube.com/watch?v=BpIUf3GgFBw

En människa har gjort en video till El Dorado, PLUS att jag kanske ska få det spelet som är med i videon i födelsedagspresent! ^w^ Längtar såå <3 Ni kanske undrar vart jag vill komma med detta inlägg? Tja, jag vill sprida lite utav TSFH's EPIC musik, och för att ha ett inlägg att skriva ;)
 

Story-uppdrag!

 
Är det bara jag... eller längtar man fruktansvärt mycket efter huvudstory-uppdrag? Alltså, det va sjuuukt längesen vi fick några sådana uppdrag!
 
 
 
Tro det eller ej, men cirkus-uppdragen var faktiskt huvudstory-uppdrag :3 På SSO's Facebook sida han någon kommenterat något nedlåtande till dem, jag minns inte vad personen skrev. Men SSO svarade då med att cirkus-uppdragen faktiskt va huvudstory-uppdrag, men de tänkte inte avslöja på vilket sätt.

Så, om jag minns rätt så är cirkus-uppdragen de allra senaste huvudstory-uppdragen. Och dem gjorde vi i början av maj.
Så, jaaa. Jag tycker det kan va dags för lite nya huvudstory-uppdrag c:

Om jag har riktigt tur, så kanske det kommer några nästa onsdag! Och då blir det ju som en födelsedagspresent för mig, för på måndag, så fyller jag år c: Inte Renee Bluebridge utan jag, människan bakom datorn ;)

Kan ni gissa hur mycket jag fyller? c'8 Men anyways, det skulle vara awesome om det kom huvudstory-uppdrag på onsdag i så fall! :D
 

Kapitel 3 - Elizabeth

Avalon tog ytterligare ett steg fram mot oss, mot mig. Jag flackade lätt med blicken mot alla människor som yrde fram och tillbaka vid stallet. Paddocken som jag och Snow stod i, var inte så långt därifrån.
    
”Men… tänk om någon ser oss?”, frågade jag. ”Det syns väldigt tydligt att du är här…”
     Avalon viftade avfärdande med handen. ”De kommer inte titta.”
     ”Och hur vet du det?” Snow lät tvivlande, och jag tvivlade också.
     ”Jag har lagt en lätt besvärjelse över hagen, en illusion”, förklarade Avalon med sin djupa röst. ”Om någon tittar hitåt kommer de se er två stå och beta gräs, som inget annat.”

     Jag snärtade till med svansen. ”Rätt smart… men jag undrar fortfarande hur du kan prata med oss.”
     ”Det är en helt annan historia”, svarade druiden och gick några steg åt vänster. Återigen, det såg knappt ut som om han gick, snarare svävade.
     Då hände det igen, vattnet från vattenbehållaren steg upp i en båge mot Snowdream. Han gav ifrån sig en förskräckt gnäggning och började galoppera runt i paddocken. Vart han än gick följde vattnet efter. Jag började fnissa - eller frusta, hästar skrattar ju inte likadant som människor - medan jag iakttog hur dum han såg ut där han sprang fram och tillbaka, jagandes av en vattenstråle.
     ”Kan någon ta bort den där!” utropade han.
     Snow var nära att springa in i Avalon som lugnt svävade förbi. ”Det kan endast du göra, Snowdream.”
     ”Vadå jag?!” Han fortsatte att galoppera.
     ”Alltså, varför flyr du ens?” ropade jag åt honom. ”Det är bara vatten.”
     När jag sagt det stannade Snowdream tvärt, som om han kom på att jag fortfarande var där och tittade på honom. Vattenstrålen fortsatte att sväva fram mot honom, men stannade kanske 30 cm ifrån hans ansikte.
     ”Mycket intressant”, mumlade Avalon medan han studerade Snow. ”Jag tror det är bäst att ni följer med mig hem. Hem till Valedale.”
     ”Valedale?” frågade Snow fortfarande med blicken fäst mot det flygande vattnet, och jag tyckte jag hörde något besvärat i hans ton. ”Och träffa Elizabeth? Det har jag och Renee redan gjort. Många gånger. I alla fall de gånger vi gått för att möta Dark Core. De borde frukta oss, om de inte redan gör det.”
     Avalon skrockade åt hans ord, medan jag förstod ingenting.
     Elizabeth? Vem är det? Och Dark Core? Det känns som om dessa två namn har en stor betydelse i de äventyr Snow och Renee gått igenom.
    
”Vart ligger den här byn Valedale?” frågade jag, nyfiken av att vi skulle göra en resa.
     ”Norrut, vid bergens fot”, svarade Avalon och såg på mig. Jag störde mig lite på att man inte kunde se hans ansikte under huvan. ”Vi ger oss av med detsamma.”
     Snow vände blicken mot den mystiske druiden, och utan att han märkte det försvann bågen av vatten. ”Nu? Glöm det Avalon, jag stannar här i paddocken. Nära till Renee.”
     Avalon tog några steg fram mot honom. ”Om du vill veta hur du ska handskas med det där vattnet råder jag dig att följa med. Du också Ashwhisper, jag såg tydligt hur du svävade ovanför marken.”
     Om jag kunde, skulle jag rodnat.
     Till skillnad från Snow så ville jag veta hur jag kunde sväva ovanför marken. Efter ytterligare några bestämda ord lyckades druiden övertala Snowdream att följa med. Avalon sa att vi skulle vara tillbaka till hagen innan mörkrets inbrott, och ingen skulle märka att vi varit borta på grund av illusions-besvärjelsen han hade lagt över paddocken. Kort stund därefter var vi på väg.
     För att vara en druid med en klänning på sig, rörde sig Avalon väldigt snabbt. Han såg obesvärad ut där han gick bredvid oss medan Snow och jag galopperade. Tro det eller ej, men druiden lyckades hålla vår snabba hastighet. Och ytterligare en gång tänkte jag på, att det såg inte ut som om han gick, utan svävade istället.
     Vi korsade vägen för att sedan springa förbi Väderkvarnen och in i Hollow Woods. Jag hade aldrig varit där inne i skogen, och nu, när jag fick min första blick på den tyckte jag den var riktigt mysigt. De stora trädens grenar sträckte sig riktigt högt upp i skyn och bildade lövverk som nästan var stora som husens tak i Silvergladebyn.Buskarna på marken var stora och tjocka, både Snowdream och jag kunde säkert rymmas tillsammans inuti en.
     Våra hovar klapprade mot stenvägen medan vi galopperade. Det gick fort, riktigt fort. Som många gånger förut, när jag galopperat riktigt fort, fick jag en stor, underbar känsla av att vara fri. Att springa i vinden så fort som mina ben bar mig, var en av de bästa sakerna som jag visste.
     Känslan överväldigade mig, och jag slöt ögonen.
     "Ashwhisper, öppna dina ögon", mullrade Avalons röst överraskande nära mitt öra.
     Jag gjorde som han sa, och återigen upptäckte jag att jag svävade ovanför marken. Den här gången fortsatte jag att hålla samma takt som Snows snabba galopp.
     "Du skrämmer mig just nu Askan", sa han och kollade upp på mig medan hans hovar dundrade mot marken. "Kan du inte komma ner?
     Jag kastade en blick på Avalon och väntade att han skulle berätta hur jag skulle göra. Men han bara tittade på mig och nickade.
     Jag var inte riktigt säker om jag förstod hans gest, men jag blundade återigen och koncentrerade mig. Sakta kände jag hur jag sjönk, och jag var riktigt nära på att snubbla på marken när jag kände hur den kom i rasande fart under mina hovar.
     Det är väl som att hoppa, tänkte jag.
     Jag slog upp ögonen, stirrade på marken framför mig och formade min kropp som om jag precis hade hoppat. Sen siktade jag mig in mot marken och mina framhovar landade säkert på vägen, snabbt därefter kom bakhovarna, och jag var nere på marken igen. Galopperandes.
     "Mycket bra, Ashwhisper"; berömde Avalon. "Du lär dig snabbt."
     Jag log inombords, men hann inte svara druiden, för framför mig såg jag hur hus började synas mellan träden. Snow och jag saktade ner till kort galopp medan vi närmade oss Valedale.
     Det märktes att byborna levde av naturen. Husen var byggda efter terrängen och de allra flesta stod bredvid den breda floden som löpte genom byn. Vid närmare anblick såg jag att träet som husen var gjorda av, var samma trä som träden i Hollow Woods.
     När vi kom in i byn saktade vi ner till trav. Det var ovanligt tomt i byn, men jag var inte förvånad. Den låg väldigt isolerad och det tog en stund att ta sig hit.
     "Ah, där är hon ju". Avalons röst bröt den stilla tystnaden och både Snowdream och jag vände blicken ditåt druiden började gå.
     Längre upp på en liten kulle, precis intill bregskanten fanns ett litet hus. Det var kantat med blommor och med en liten mur som slingrade sig runt. Utanför dörren stod en kvinna. Hennes kläder var mycket annorlunda i jämförelse med alla andra människor jag hade sett på Jorvik. Nåväl, hon och Avalon hade hittils de konstigaste kläderna.
     "Vilka är de fina hästarna som du fört med dig hit, Avalon?" frågade damen med len och mjuk röst.
     "Det är hästarna som jag pratade om förut, Elizabeth", svarade Avalon henne. "Dem jag nämnde innan jag raskt försvann."
     "På så vis", mumlade Elizabeth och granskade mig och Snow. "Nämen, är det inte Snowdream?"

 
Snow gnäggade. "Jo, det är jag. Och vi har mötts förut. Fast förra gången pratade du mest med min ryttarinna, Renee."
     Elizabeth knäppte till med fingrarna då hon mindes. "Givetvis! Renee med sin häst Snowdream. Jag tyckte väl att jag kände igen dig. Men dig har jag inte sett förut." Hennes ögon vandrade till mitt ansikte.
     "Nej, jag är nykommen i Renee's stall", förklarade jag. "Mitt namn är Ashwhisper."
     "Trevligt att få träffa dig", sa Elizabeth och log stort. "Så, ni har råkat ut för... incidenter om jag säger så?"
     "Det kan man lugnt säga", muttrade Snow och frustade.
     Elizabeth fortsatte att le. "Nå, det som har hänt med er, har bara hänt en enda gång förut i Jorviks historia."
     Mina öron spetsades automatiskt mot Elizabeth, vad var nu det här? Jag kände bredvid mig att Snowdream stod helt stilla.
     "Ni har fått en mycket kraftfull förmåga", sa Elizabeth och såg noga på oss. "Ni har båda två fått varsin förmåga att styra ett av de fyra elementen."
 
 

Favorit i repris!

 
Dagens outfit ~ röd-svart-vit :D
 
 
 

Mumma c8

 
    
 
Kladdkaka med glass + SSO = I feel good 8D
 
 

Tävlingsoutfits :3

 
Tänkte visa vilka tävlingsoutfits jag har :D
 
En lila-vit-brun, lånad av finaste maken
 
 
Och en nästan helt blå :D

Vanligtvis kan jag ha en kombo, då jag brukar va lat när det gäller att byta till tävlingskläder. Så om jag har på mig ett snabbt plagg byter jag det helt enkelt inte när jag ska ta på mig mina snabba kläder ;) Ett exempel:
 
         
Här har jag för mig att jag hade någon outfit med tröjan och schabraket... men minns inte helt! ;) Så för att istället ta med mig den blå jackan och filten, har jag istället mer plats i ryggsäcken när jag använder samma plagg som i min vanliga outfit! c:
 

Ny signatur också! :3 Blev nästan mer nöjd med den än headern, lol. Vad tycks? c:
 

En fråga

 
    
 
Ni vet den lilla bilden jag lägger till i slutet av varje inlägg ;)
 

Event :D

 
Dagens event med klubben va utställning! :3 Både den finaste och den fulaste outfiten skulle visas upp! ;) Jag skulle ut och gå med hunden när vi skulle visa upp vår fina outfit, så jag har tyvärr bara bilder när vi är fula x')
 
   
  
 Visst äääär vi vackra? ;)
 
Efteråt blev det grillning! c8
 

Kapitel 2 - En upptäckt

 

Solens strålar träffade mina stängda ögonlock. Sakta öppnade jag dem och gäspade stort. När jag blickade framåt såg jag att boxen var tom. Det verkade som om Renee hade tagit ut Snowdream. 
       Plötsligt öppnades stalldörren, jag vred på huvudet och såg hur Renee kom ingående. Jag gnäggade till hälsning.
      "God morgon Ashy", hälsade hon med ett leende. "Sovit gott?"
      Jag gnäggade igen och hon la en hand på min nacke och klappade mig.
      "Va bra, jag tänkte att du skulle få bekanta dig mer med min första häst, Snowdream", sa Renee glatt och började sätta på mig en grimma.
      Jodu, jag har nog fått lära känna honom...
     
Hon ledde mig ut från stallet och in hagen som fanns inte så långt därifrån. Snowdream stod redan där och betade. Han lyfte på huvudet när vi kom gåendes, och först nu fick jag en blick över hur stor han var. Han hade en muskulös kropp och jag slog vad med mig själv om att Renee tränade honom i terräng.
      "Här", hörde jag plötsligt hennes ljuva röst säga. "Jag hoppas ni ska bli bra vänner." Med dem orden släppte hon mig lös i samma hage som Snowdream.        
      "Jaså", sa Snowdream så fort Renee försvunnit ut syn och hörhåll. "Du har kommit ut nu."
      Jag fnös. "Nej, det här är bara en vålnad. Den riktiga Ashwhisper är kvar i stallet."
      Snowdream frustade. "Ironi. Jaja, eftersom du knappt är en vecka gammal i Renee's ägo, vad tycker du hittills om henne?"
      Jag blev förvånad över frågan. "Vad jag tycker? Jag tycker hon är en fantastisk tjej, mycket bättre än min förra ägare."
      Han fick en glimt i ögat medan han såg åt det hållet Renee försvunnit. "Ja, hon har bra hand med hästar. Det var därför det klickade direkt mellan oss."
      "Du..", mumlade jag. Jag vickade till med huvudet och såg på honom. "Jag är ledsen om jag... trängde mig på, på något sätt igår. I ditt stall menar jag."
      Snowdream gnäggade till. "Ingen fara Askan, jag antar att jag är lite väl överbeskyddande över Renee. Efter allt som hänt oss menar jag."
      "Jaså? Men vad är det som har hänt er?" Jag va nyfiken.
      "Jag kan berätta, men det är väldigt mycket." Han blinkade otroligt nog mot mig. "Vi kan ta det i stallet ikväll."
      "Låter bra", sa jag och log mot honom.
      Där slutade vårt samtal och vi gick åt var sitt håll för att beta. Medan jag smaskade i mig av det daggvåta gräset kände jag hur vinden tilltog. Den ven genom min päls, min man och min svans. Jag höjde på huvudet, slöt ögonen och kände hur vinden omgav mig. Jag älskade känslan utav vinden i pälsen, det gav en känsla av frihet och påminde mig om när man galopperade. Det hade hänt någon gång att jag stått still i en timme och bara njutit.
       Plötsligt överröstes jag av en underbar känsla, så underbar att det kändes som om jag lyfte från marken. Efteråt, så var jag väldigt glad att Snowdream var i samma hage som jag. Det var när jag hörde hans skräckslagna röst som jag lyckades komma tillbaka till verkligheten.
      "Askan! Hu-... hur gör du det där?!"
      Jag slog snabbt upp ögonen och tittade ner på honom. Jag menar, jag tittade alltid ner på honom, eftersom jag var större och högre än honom. Men nu, nu var han väldigt långt ner till marken. En lätt rynka bildades mellan mina ögon.
      "Vad är det för fel?", frågade jag honom.
      Han tog några steg fram mot mig. "Ser du inte?! Du flyger ju!"
      Min blick gled direkt ner mot marken, och jag såg förskräckt hur mina hovar dinglade i fria luften någon meter ovanför marken.
      "Kom ner! Innan någon ser dig!" utbrast Snowdream. "Innan Renee ser dig!"
      Jag viftade med hovarna, försökte röra på mig, men jag stod still i luften. Jag kände verkligen på mig att det måste sett fruktansvärt kul ut. "Men.. jag vet inte hur jag kommer ner!"
      Till min förvåning tog Snowdream ett språng mot mig. Han brakade in i min sida så att vi båda föll ner till marken. Han fick väldigt bråttom att ställa sig upp på hovarna, och jag kom vacklande efter.
      "Jag vet inte hur du gjorde", sa han. "Men gör det inte igen."
      Jag visste inte vad jag skulle säga utan ställde mig bara lite omtöcknat upp. Snowdream gick iväg för att beta igen. Innan jag hann göra detsamma såg jag plötsligt hur vattnet i vattenbehållaren intill staketet steg upp i en båge. Den svävade sakta omkring i luften.
      "Uhm.. Snow..."
      Han höjde på huvudet för att se vad jag ville när han fick syn på vattnet som svävade i luften och flämtade till. Vattnet steg fram mot Snowdream, som om den ville säga något.

 

Sen helt plötsligt upplöstes vattnet. Som om det som höll den samman släppte taget.
      Jag såg på Snow, han var lika förvirrad som jag.
     "Det är någon som spelar oss ett spratt", sa Snow och jag kunde höra hur han darrade lite på rösten. "Någon magikunnig..."
     Jag fick inte tillfälle att svara på hans påstående då jag plötsligt hörde jag fotsteg. Jag vände på huvudet och såg en gestalt komma gående mot staketet. En man. Gick han förresten? Det såg ut som om han svävade fram. Han var klädd i en grå kappa, eller var det en klänning? Den täckte hela hans kropp och man såg inte hans ansikte.
      Han gick igenom grinden och in i hagen. När han kom fram till oss stannade han.
      "Mitt namn är Avalon", sa han. "Jag tror ni har en del frågor."


Kapitel 1 - Första mötet

"Upp mer... sååååja. Sakta ner lite. Och så nu en volt. Sträck på dig!"
      Jag suckade tungt, den här läraren kunde verkligen va jobbigt. Hon hade nu tjatat på mig och Renee att göra så och så i en halvtimme. Jag försökte göra bra ifrån mig, men nu började jag bli trött. Jag kände hur stackars Renee var spänd där hon satt i sadeln och jag frustade till när hon råkade dra för hårt i tyglarna.
      "Förlåt gumman", mumlade hon. "Jag är bara så stressad."
      "Snett igenom nu Renee!", ropade tränaren.
      Ett sista ryck nu, innan det var över. Mina steg var höga, jag lyfte på huvudet och försökte få Renee att slappna av lite grann.
 
Jag tror jag lyckades, för hennes grepp lossnade lite och jag kände att hennes ben slappnade av på mina sidor. När vi kom över på andra sidan skakade jag till nöjt på huvudet och vi svängde av in mot tränaren.
      "Mycket bra där Renee", sa hon. "Där i slutet såg det finfint ut! Fortsätt sådär så han ni nog en chans i den stora dressyrtävlingen!"
      "Tack", svarade Renee. Men jag hörde på hennes röst att hon inte lät så entusiastisk. "Jag och Ashwhisper ska nog dra oss tillbaka för idag."
      "Ja, det låter som en bra idé", sa vår tränare. "Ni har jobbat på bra för idag."
      Renee knyckte till i tyglarna och jag började skritta mot utgången. Vid utgången stannade jag, förde mitt huvud till hennes sida och puffade på henne lätt. Hon skrattade till och la handen på min nos.
      "Oroa dig inte gumman, du ska få äpple när vi kommer tillbaka hem."
      Jag frustade glatt och fortsatte trava.
      Det började sakta skymma. Det var nästan min favoritdel av träningen med Renee - ridturen tillbaka till stallet. Det var bara hon och jag, i den tysta naturen. Jag njöt tyst medan vinden lyfte upp min långa man och svans.
      Jag kände hur Renee smekte min nacke medan jag travade. "Du var duktig idag Ashy, speciellt i slutet. Jag är så stolt över dig."
      Jag gnäggade glatt, och hon skrattade.
      Några minuter senare kom vi hem. Hem till Steve's Gård, som låg utanför Silvergladebyn. Jag hade inte bott här så länge, men det hade Renee, och jag ville självklart vara i det stallet som fanns närmast henne.
      Hon satt av, ledde in mig i stallet och ställde mig i den största boxen. Hon tog av tränset och hängde den på spiltan. Jag buffade på henne igen, som jag hade gjort på Vingården. Jag såg hur ett leende spred sig i hennes ansikte.
      "Jaja, här." Hon tog av sig sin ryggsäck och plockade upp ett äpple som hon gav mig. Jag smaskade mig genast i det. Gud va äpplen va gott! Renee satte på sig sin ryggsäck igen och tittade på mig. Hon böjde sig fram och kramade om min mule
      "Fina fina du", viskade hon till mig. Hon pussade min mule, gav den en sista smekning innan hon gick ut.
      Jag andades tungt ut, så det lät som en suck.
      Dags att sova.
      Jag sänkte ner huvudet och slöt ögonen. Jag skulle nog somnat fort om jag inte hört knakningen i boxen intill. Snabbt lyfte jag huvudet och såg hur ett vitt huvud reste sig. Genast såg jag att det var en hingst. Han hade en kraftig hals och en natt-svart man som hängde nerför den. Han vände sin skarpa nötbruna blick mot mig.
      "Vem är du?" frågade han.
      "Jag kanske skulle fråga dig vem du är?" sa jag. "Och vad gör du i mitt stall?"
      "Ditt stall?" Jag hörde att han skrapade med hoven irriterat. "Jag var här först, vem är din ägare?"
      "Renee", svarade jag nästan lika irriterat. "Renee Bluebridge."
      "Va?!" Han lät uppriktigt förvånad. "Hon är ju min ryttarinna!" Hingsten frustade argt. "Vem tror du att du är, kommer hit och tar ifrån mig min ryttare!"
      "Mitt namn är Ashwhisper och Renee köpte mig för någon vecka sedan", förklarade jag med en ilsken ton i rösten. "Jag kom hit till stallet där jag började lära känna henne. Två dagar senare flyttade hon över mig till Vingårdens stall för att vi skulle ha nära till paddocken att träna dressyr inför den kommande dressyrtävlingen. Först idag kom vi tillbaka hit. Och så är du här." Jag frustade. "Så, vem är du?"
      Hingsten slängde till snobbigt med huvudet. "Jag är Snowdream, jag är den häst som tilldelades Renee första dagen hon kom hit till ön. Hon och jag har varit ett team i snart ett år. Tillsammans har vi varit med om faror du bara kan drömma om, frieser."
      Jag gnäggade argt. "Gör mig inte arg, lillputt."
      Snowdream bara frustade, som om jag vore ett föl. "Hursomhelst, jag kommer alltid va Renee's favorithäst. Så bli inte besviken om hon slutar gilla dig, Askan."
      Han vände sig om med ryggen mot mig och böjde ner huvudet för att sova. Jag gav ifrån mig en ljudlig fnysning och gjorde detsamma.
      Jag ska nog visa honom. Vänta bara...
      Längre hann jag inte tänka förrän världen blev svart och jag somnade.
 

Prolog

 
Vet du vad alla Dark Core snubbar går omkring på Moorland-stranden för? Vet du varför de fortfarande är kvar där överhuvudtaget? Egentligen, så tycker man ju att de borde åka härifrån, då deras första uppdrag är över. Men varför är de då kvar? Jo, det vet jag.
                     
Det är för att de har ett annat uppdrag. Något mycket större än de Soulriders som finns på ön. Något mycket större än Fripp. Större än hela Adieens Beskyddare och deras magi. Dark Core har upptäckt något annat medel för att kunna frita sin ledare Garnok.
 
Mitt namn är Ashwhisper, en frieser häst som lever på ön Jorvik. Min ryttarinna är en flicka som heter Renee, och hon är en fantastisk tjej. Det här är historien när jag och tre helt främmande hästar upptäckte något gemensamt med varandra. Något som gjorde att Jorviks öde vilade i några enskilda människors händer, men i detta fall, i några enskilda hästars hovar...
 

Flytt?

Planerar att flytta hit... någon gång xD Just nu håller jag på att utforska alla inställningar på blogg.se! :D
 
//Rännan