Kapitel 1 - Första mötet
"Upp mer... sååååja. Sakta ner lite. Och så nu en volt. Sträck på dig!"
Jag suckade tungt, den här läraren kunde verkligen va jobbigt. Hon hade nu tjatat på mig och Renee att göra så och så i en halvtimme. Jag försökte göra bra ifrån mig, men nu började jag bli trött. Jag kände hur stackars Renee var spänd där hon satt i sadeln och jag frustade till när hon råkade dra för hårt i tyglarna.
"Förlåt gumman", mumlade hon. "Jag är bara så stressad."
"Snett igenom nu Renee!", ropade tränaren.
Ett sista ryck nu, innan det var över. Mina steg var höga, jag lyfte på huvudet och försökte få Renee att slappna av lite grann.
Jag suckade tungt, den här läraren kunde verkligen va jobbigt. Hon hade nu tjatat på mig och Renee att göra så och så i en halvtimme. Jag försökte göra bra ifrån mig, men nu började jag bli trött. Jag kände hur stackars Renee var spänd där hon satt i sadeln och jag frustade till när hon råkade dra för hårt i tyglarna.
"Förlåt gumman", mumlade hon. "Jag är bara så stressad."
"Snett igenom nu Renee!", ropade tränaren.
Ett sista ryck nu, innan det var över. Mina steg var höga, jag lyfte på huvudet och försökte få Renee att slappna av lite grann.
Jag tror jag lyckades, för hennes grepp lossnade lite och jag kände att hennes ben slappnade av på mina sidor. När vi kom över på andra sidan skakade jag till nöjt på huvudet och vi svängde av in mot tränaren.
"Mycket bra där Renee", sa hon. "Där i slutet såg det finfint ut! Fortsätt sådär så han ni nog en chans i den stora dressyrtävlingen!"
"Tack", svarade Renee. Men jag hörde på hennes röst att hon inte lät så entusiastisk. "Jag och Ashwhisper ska nog dra oss tillbaka för idag."
"Ja, det låter som en bra idé", sa vår tränare. "Ni har jobbat på bra för idag."
Renee knyckte till i tyglarna och jag började skritta mot utgången. Vid utgången stannade jag, förde mitt huvud till hennes sida och puffade på henne lätt. Hon skrattade till och la handen på min nos.
"Oroa dig inte gumman, du ska få äpple när vi kommer tillbaka hem."
Jag frustade glatt och fortsatte trava.
Det började sakta skymma. Det var nästan min favoritdel av träningen med Renee - ridturen tillbaka till stallet. Det var bara hon och jag, i den tysta naturen. Jag njöt tyst medan vinden lyfte upp min långa man och svans.
Jag kände hur Renee smekte min nacke medan jag travade. "Du var duktig idag Ashy, speciellt i slutet. Jag är så stolt över dig."
Jag gnäggade glatt, och hon skrattade.
Några minuter senare kom vi hem. Hem till Steve's Gård, som låg utanför Silvergladebyn. Jag hade inte bott här så länge, men det hade Renee, och jag ville självklart vara i det stallet som fanns närmast henne.
Hon satt av, ledde in mig i stallet och ställde mig i den största boxen. Hon tog av tränset och hängde den på spiltan. Jag buffade på henne igen, som jag hade gjort på Vingården. Jag såg hur ett leende spred sig i hennes ansikte.
"Jaja, här." Hon tog av sig sin ryggsäck och plockade upp ett äpple som hon gav mig. Jag smaskade mig genast i det. Gud va äpplen va gott! Renee satte på sig sin ryggsäck igen och tittade på mig. Hon böjde sig fram och kramade om min mule
"Fina fina du", viskade hon till mig. Hon pussade min mule, gav den en sista smekning innan hon gick ut.
Jag andades tungt ut, så det lät som en suck.
Dags att sova.
Jag sänkte ner huvudet och slöt ögonen. Jag skulle nog somnat fort om jag inte hört knakningen i boxen intill. Snabbt lyfte jag huvudet och såg hur ett vitt huvud reste sig. Genast såg jag att det var en hingst. Han hade en kraftig hals och en natt-svart man som hängde nerför den. Han vände sin skarpa nötbruna blick mot mig.
"Mycket bra där Renee", sa hon. "Där i slutet såg det finfint ut! Fortsätt sådär så han ni nog en chans i den stora dressyrtävlingen!"
"Tack", svarade Renee. Men jag hörde på hennes röst att hon inte lät så entusiastisk. "Jag och Ashwhisper ska nog dra oss tillbaka för idag."
"Ja, det låter som en bra idé", sa vår tränare. "Ni har jobbat på bra för idag."
Renee knyckte till i tyglarna och jag började skritta mot utgången. Vid utgången stannade jag, förde mitt huvud till hennes sida och puffade på henne lätt. Hon skrattade till och la handen på min nos.
"Oroa dig inte gumman, du ska få äpple när vi kommer tillbaka hem."
Jag frustade glatt och fortsatte trava.
Det började sakta skymma. Det var nästan min favoritdel av träningen med Renee - ridturen tillbaka till stallet. Det var bara hon och jag, i den tysta naturen. Jag njöt tyst medan vinden lyfte upp min långa man och svans.
Jag kände hur Renee smekte min nacke medan jag travade. "Du var duktig idag Ashy, speciellt i slutet. Jag är så stolt över dig."
Jag gnäggade glatt, och hon skrattade.
Några minuter senare kom vi hem. Hem till Steve's Gård, som låg utanför Silvergladebyn. Jag hade inte bott här så länge, men det hade Renee, och jag ville självklart vara i det stallet som fanns närmast henne.
Hon satt av, ledde in mig i stallet och ställde mig i den största boxen. Hon tog av tränset och hängde den på spiltan. Jag buffade på henne igen, som jag hade gjort på Vingården. Jag såg hur ett leende spred sig i hennes ansikte.
"Jaja, här." Hon tog av sig sin ryggsäck och plockade upp ett äpple som hon gav mig. Jag smaskade mig genast i det. Gud va äpplen va gott! Renee satte på sig sin ryggsäck igen och tittade på mig. Hon böjde sig fram och kramade om min mule
"Fina fina du", viskade hon till mig. Hon pussade min mule, gav den en sista smekning innan hon gick ut.
Jag andades tungt ut, så det lät som en suck.
Dags att sova.
Jag sänkte ner huvudet och slöt ögonen. Jag skulle nog somnat fort om jag inte hört knakningen i boxen intill. Snabbt lyfte jag huvudet och såg hur ett vitt huvud reste sig. Genast såg jag att det var en hingst. Han hade en kraftig hals och en natt-svart man som hängde nerför den. Han vände sin skarpa nötbruna blick mot mig.
"Vem är du?" frågade han.
"Jag kanske skulle fråga dig vem du är?" sa jag. "Och vad gör du i mitt stall?"
"Ditt stall?" Jag hörde att han skrapade med hoven irriterat. "Jag var här först, vem är din ägare?"
"Renee", svarade jag nästan lika irriterat. "Renee Bluebridge."
"Va?!" Han lät uppriktigt förvånad. "Hon är ju min ryttarinna!" Hingsten frustade argt. "Vem tror du att du är, kommer hit och tar ifrån mig min ryttare!"
"Mitt namn är Ashwhisper och Renee köpte mig för någon vecka sedan", förklarade jag med en ilsken ton i rösten. "Jag kom hit till stallet där jag började lära känna henne. Två dagar senare flyttade hon över mig till Vingårdens stall för att vi skulle ha nära till paddocken att träna dressyr inför den kommande dressyrtävlingen. Först idag kom vi tillbaka hit. Och så är du här." Jag frustade. "Så, vem är du?"
Hingsten slängde till snobbigt med huvudet. "Jag är Snowdream, jag är den häst som tilldelades Renee första dagen hon kom hit till ön. Hon och jag har varit ett team i snart ett år. Tillsammans har vi varit med om faror du bara kan drömma om, frieser."
Jag gnäggade argt. "Gör mig inte arg, lillputt."
Snowdream bara frustade, som om jag vore ett föl. "Hursomhelst, jag kommer alltid va Renee's favorithäst. Så bli inte besviken om hon slutar gilla dig, Askan."
Han vände sig om med ryggen mot mig och böjde ner huvudet för att sova. Jag gav ifrån mig en ljudlig fnysning och gjorde detsamma.
Jag ska nog visa honom. Vänta bara...
Längre hann jag inte tänka förrän världen blev svart och jag somnade.
"Jag kanske skulle fråga dig vem du är?" sa jag. "Och vad gör du i mitt stall?"
"Ditt stall?" Jag hörde att han skrapade med hoven irriterat. "Jag var här först, vem är din ägare?"
"Renee", svarade jag nästan lika irriterat. "Renee Bluebridge."
"Va?!" Han lät uppriktigt förvånad. "Hon är ju min ryttarinna!" Hingsten frustade argt. "Vem tror du att du är, kommer hit och tar ifrån mig min ryttare!"
"Mitt namn är Ashwhisper och Renee köpte mig för någon vecka sedan", förklarade jag med en ilsken ton i rösten. "Jag kom hit till stallet där jag började lära känna henne. Två dagar senare flyttade hon över mig till Vingårdens stall för att vi skulle ha nära till paddocken att träna dressyr inför den kommande dressyrtävlingen. Först idag kom vi tillbaka hit. Och så är du här." Jag frustade. "Så, vem är du?"
Hingsten slängde till snobbigt med huvudet. "Jag är Snowdream, jag är den häst som tilldelades Renee första dagen hon kom hit till ön. Hon och jag har varit ett team i snart ett år. Tillsammans har vi varit med om faror du bara kan drömma om, frieser."
Jag gnäggade argt. "Gör mig inte arg, lillputt."
Snowdream bara frustade, som om jag vore ett föl. "Hursomhelst, jag kommer alltid va Renee's favorithäst. Så bli inte besviken om hon slutar gilla dig, Askan."
Han vände sig om med ryggen mot mig och böjde ner huvudet för att sova. Jag gav ifrån mig en ljudlig fnysning och gjorde detsamma.
Jag ska nog visa honom. Vänta bara...
Längre hann jag inte tänka förrän världen blev svart och jag somnade.
