Kapitel 16 - Pistolskottet

Snow snärtade till med svansen. De där förbannade flugorna var värst under mitten på dagen, och nu flockades dem runt hela honom.
    ”Du vet att det var onödigt.”
    Snow vände på huvudet och tittade på Ashy. Hon stod någon meter bort och tuggade på lite gräs.
    ”Vilket då?”
    ”Va inte dum Snow”, muttrade Ashy. ”Det där ishuset. Du skapade det endast för att imponera på Renee. Bara en dumbom skulle missa det.”
    Han svarade inte, dock så var den sanningen. Han ville gottgöra Renee. Det sättet som hon hade skällt ut honom på… det hade varit hemskt. Som tur var verkade hon glömma det för en liten stund när han var klar med sin skapelse.
    Nu var hon inne hos Elizabeth och åt, medan han, Ashy, Melody och Hawkfeather stod utanför huset och betade.
    ”Det var underhållande att kolla på”, sa Melody därifrån hon stod.
    ”Erkänn dock att du också blev spänd när Renee var arg”, kontrade Askan.
    Melody blev tyst men hon nickade smått.
    ”Melody erkänner i alla fall”, sa Askan och såg på Snow.
    Han frustade och vände sig om. Ibland kändes det om att Ashy försökte visa att hon hade rätt hela tiden. Att hon var speciell efter det som hände henne, Renee och demonen. Men Snow var övertygad om att hon var avundsjuk på honom för att han var Renee’s Ödesryttar-häst och inte hon. Han kom ofta ihåg rivaliteten de hade i början då Askan var ny i Renee’s stall. Efter ett tag hade de blivit vänner dock, men ibland kunde han fortfarande känna rivaliteten. Till sin fördel hade han varit med på alla Ödesryttar-äventyr. Han hade märkt tydligt att varken Askan, Melody eller Hawkfeather reagerade särskilt tydligt när Elizabeth och Renee började prata om Lisa, Dark Core och Starshine. Det var ytterliggare en sak som band honom och Renee närmare, de hade varit med om faror vissa hästar bara drömde mardrömmar om. Efter allt det hemska kom man varandra närmare, så var det. Och att de nu kunde prata via tanken, ibland kändes det som att han och Renee var en och samma person. Närmare någon annan kan man inte komma.
    Snow ryckte till när det knakade till och Renee kom ut bakom den stora trädörren. Han gnäggade och skrittade fram för att möta henne. Bakom henne kom Elizabeth ut.
    Ätit klart? frågade han.
    Renee log mot honom.  Är du så ivrig på att komma iväg?
    Ja, det var faktiskt längesen som vi var ute på ett uppdrag. Det är dags för ett nytt.
    Renee vände sig mot Elizabeth. ”Jag måste ge mig av direkt, men hur ska mina andra hästar komma hem?”
    Elizabeth viftade med händerna. ”Tänk inte på det kära du, det fixar jag.”
    ”Säkert?”
    ”Säkert.”
    Renee tackade med en nick och började gå till Snow.
    Vi måste först rida hem och hämta utrustning, jag kan inte rida barbacka hela den här tiden.
    Okej, men du vet att jag föredrar utan sadel. Efter några timmar börjar det skava.
    Renee tog tag i hans man och hävde sig upp på hans rygg. Då vilar vi, och du ska få slippa sadeln ett tag.
    Han frustade belåtet.
    ”Ashy, Melody och Hawkfeather”, hörde han Renee säga. ”Lyd Elizabeth nu. Jag och Snow kommer hem… snart. Så fort vi kan.”
    När de andra hade gnäggat till svar stegrade Snow, gnäggade högt och satte av i galopp mot Steve’s gård. Renee grep hårdare tag om hans man och ställde sig upp på hans rygg.
    Måste du alltid visa upp dig på det sättet? Han hörde hur hon skrattade.
    Det ser heroiskt ut, det måste även du erkänna.
    Det gör det, men uppifrån hästryggen känns det fånigt.
    Resten av sträckan var de tysta och bara njöt av vinden i håret och omgivningen som flög förbi. Hollow Woods försvann fort, och snart var de ute på Everwindfälten för att få Steve’s Gård i sikte.
    När de kom fram hoppade Renee av innan han ens stannat och kutade in i stallet. Snow stod kvar och trampade på stället. Han hade kommit igång nu, han var redo att springa ännu mer och leta efter Starshine.
    Några minuter senare kom Renee ut med sadel, träns och schabrak. Det satte hon på fort med vana händer och ytterliggare några minuter senare satt hon i sadeln igen.
    Vad säger du? frågade hon. Ska vi göra det här?
    Let’s do this.
    Ingen heroisk stegring den här gången.
    Snow frustade roat. Som du vill.
    Han satte av i galoppp igen och kutade förbi Silvergladebyn. Några bybor vinkade när de kutade förbi, och när de sprang förbi Marley’s gård vinkade Renee till Marley som stod och grejade med sina blommor. Snow la kilometer efter kilometer efter sig, och det dröjde inte lång stund förrän de passerade grinden som ledde in till Gyllenåsarnas Dal.
    Snow saktade ner till kort galopp. Sa Elizabeth att vi skulle börja i skogen?
    Ja, eftersom vi hittade Meteor där förut.
    Då börjar vi leta.
    Snow ökade farten lite grann tills de gyllengula bladen på de stora träden började komma i sikte. Löven föll ifrån kronorna som verkade inte ha något slut på blad. Året om föll det blad, och skogen var konstant orange och gul. Löven virvlade runt i luften och vissa höll på att landa i Snows ögon.  Efter att han saktat ner till trav började både han och Renee leta med blicken väldigt noga mellan träden. Men eftersom Starshine var vit borde det inte vara något problem att få syn på honom i den gyllengula omgivningen.
    Vinden fortsatte vina och löven fortsatte virvla. Inte ett spår av Starshine.
    Renee drog i tyglarna och saktade ner honom till skritt. Tror du vi ska leta var för sig? Nu när vi kan prata via tanken kan vi ju alltid ropa på den andra om vi får syn på något.
    Det kan vara en bra idé, vi täcker ett större område då.
    Snow gjorde halt, och när Renee hoppade av hans rygg kände han att han ville att hon skulle hoppa upp igen. Det kunde finnas faror i närheten, och om inte han var i närheten av henne skulle han inte kunna beskydda henne.
    Det var som att Renee kände hans oro för hon smekte honom på halsen lite snabbt. Vi letar i några minuter till, sen samlas vi vid det stora trädet där borta och letar på nästa ställe.
    Det låter bra.
    Härifrån gick de separata vägar in i skogen.

På ett sätt var skogen nästan som en labyrint. Vart man än vände sig så fanns det träd med gula och orangea blad i toppen, och i bakgrunden klippor med gult torkat gräs. Det var som att det låg en förtrollning över skogen, och om man strövade runt för länge här inne skulle man gå vilse för alltid. Då och då såg han fåglar flyga förbi, och den höstiga skogen verkade bryta sin guldiga förtrollning för några sekunder. Men han såg ingen vit fläck som var lika stor som en häst och som travade runt letandes efter sin ryttare. Det gick flera minuter utan några resultat.
    Renee, har du hittat något?
    Snow väntade på att hon skulle svara. Först trodde han att de var för långt bort för att de skulle kunna prata via tanken, men sen kom han på att hade varit längre bort ifrån henne förut och lyckats prata med henne.
    Renee?
    Inget svar den här gången heller. Snow stannade upp och spetsade öronen. Det var dödstyst i skogen. Till och med fåglarna hade tystnat. Han stod blickstilla, allt för att höra minsta ljud.
    Det var då pistolskottet hördes.
    Renee!!
    Han satte av i galopp i riktning som pistolskottet kom ifrån. Alla hans farhågor besannades samtidigt. Mr. Sands var där och hade skjutit Renee. Hon var död och Mr. Sands och hans galna gäng hade lyckats hämta upp Garnok ifrån djupet. De hade Starshine och Lisa med sig men nästan döda på grund av tortyr som Da-
    Snow skakade frenetiskt på huvudet medan han sprang. Hans tankar skenade iväg, och han var tvungen att tänka klart nu. Vad som än hade gjort att pistolskottet avlossats, så skulle han möta det.
    Han kom ut ifrån buskagen och ut på en liten plätt.
    Framför honom stod Renee med ryggen vänd mot honom, hon såg ut att vara oskadd. På marken nedanför henne låg en Dark Core-snubbe och Snow såg att en blodpöl började spridas under hans rygg. På marken bredvid honom låg en pistol.
    Renee? Snow tog långsamma steg fram emot henne, och när han kom upp bredvid henne såg han hur hon darrade.
    Jag… dödade honom… Hon darrade lätt på rösten.
    Snow var förvirrad. Du har dödat snubbar som honom förut, vad är det som gör detta så speciellt?
    Renee tog ett steg närmare Snow och grep tag med en darrande hand i hans man, som för att söka tröst och hon började berätta. När jag kom ut ifrån buskagen fick jag syn på den här mannen och jag tänkte det vore bättre om jag skuggade honom istället för att döda honom. Dock råkade han få syn på mig och drog fram pistolen ur fickan. Han tvingade mig att komma fram med händerna över huvudet. Som du vet har jag aldrig använt mig av Åskviggens krafter, att ta andras själar som Alex, men nu gjorde jag mig redo att göra det, trots att jag inte visste varken hur jag skulle göra eller vad som skulle hända. Innan jag kunde börja koncentrera mig steg han fram och ställde sig farligt nära, han kände igen mig. Mannen hade förmodligen sett oss på Oljeplattformen eller något liknande. Han frågade mig om jag visste vart Starshine var, för Lisa saknade honom. Jag fylldes av ilska och slog till honom på kinden med min näve. Det gjorde fruktansvärt ont i handen, och han fick ont i käken. Medan han jämrade sig av smärta kastade jag mig mot hans pistol för att ta den ifrån honom. Då blev han snabbt medveten om vad jag höll på att göra och började kämpa emot. På något sätt så lyckades pistolen vända på sig så att den pekade på honom när jag råkade komma åt avtryckaden.
    Renee darrade till.
    Skottet fick mig att kastas bakåt på grund av pistolen som ryckte till så, och Dark Core-snubben föll ner död till marken med pistolen landades bredvid honom. Det är inte det att jag är upprörd för att jag dödade honom. Det jag är chockad över är att… jag hade ingen aning om att pistolen var riktad mot honom när jag råkade trycka på avtryckaren. Pistolen kunde lika gärna varit riktad mot mig så hade…  
    Hennes röst dog ut.
    Snow förstod, och han tryckte sitt huvud mot hennes kind.  Men nu hände det inte. Det är menat att du ska överleva, det är jag säker på.
    Hon log smått. Kanske det.
    Hädanefter lämnar inte du min rygg, annars kommer jag dra dig dit jag går.
    Renee bara nickade för att sedan hoppa upp i sadeln igen.
    Ska vi låta honom ligga? frågade Snow.
    Ja, jag bryr mig inte om honom. Om någon som bor här får syn på honom kommer de inte bry sig så mycket. Dark Core har skadat alla på Jorvik på ett eller annat sätt. Om någon annan från Dark Core får syn på honom kommer de säkert undra vad som hände, men kommer inte bry sig så mycket. De har så många män i Dark Core, en man mindre gör inte så mycket. I alla fall inte för Mr. Sands.
    Snow nickade och började trava ut ifrån gyllenskogen.
    Vart ska vi leta nu?
    Han kände hur Renee slappnade av i sadeln. Jag har en känsla av Starshine inte finns i Gyllenåsarnas Dal. För annars skulle vi sett honom för längesen.
    Snow började öka till galopp. Solen stod lågt på himlen, det var sen eftermiddag. Så, mot Skördebygden it is?
    Mot Skördebygden it is.