Kapitel 4 - Träning
Det blev tyst. Jag tror Elizabeth väntade på vår reaktion. Tja, jag hade ingen. Förutom förvåning, men det var inte lätt att se i ett hästansikte.
”De fyra elementen?” Snows röst bröt tystnaden. ”Du skämtar va? Man kan inte styra elementen. Förresten har vi redan fyra, Månen, Solen, Stjärnan och Blixten.”
”Det stämmer”, sa Elizabeth lugnt. ”Men har du tänkt på att dem endast är till för ryttaren, och inte hästen? De fyra elementen däremot har endast hästar kunnat styra.”
”Så, vad innebär det för oss?” frågade jag.
”Det är väl rätt uppenbart vilket element som tilldelats er?” sa Elizabeth och höjde ett ögonbryn
Luft.
Ordet ekade i mina tankar.
Jag har luft som element.
Jag vände mig mot Snowdream, han hade helt klart fått vatten som sitt element.
”Men… vad ska vi göra med dessa element?” undrade jag och vände blicken mot Elizabeth. ”Vad ska vi använda dem till?”
”Vad tror du”, mumlade Snow bredvid mig. ”Ondska såklart, troligtvis Garnok.”
”Garnok?” Ordet, eller namnet, betydde ingenting för mig.
”Det kan vara Garnok”, sa Elizabeth. ”Men varken jag eller Avalon är säkra på det.”
Så Elizabeth och Avalon kände också till denne Garnok? En irriterad fnysning hördes från min mule. Det kändes som jag inte visste någonting och de andra allting, och det var inte roligt.
”Nog pratat, vi måste ju börja träna!” sa Elizabeth och log stort.
”Träna? Men det finns inget som hotar oss just nu”, protesterade Snow. ”Druidträningen hade vi ju när vi skulle göra oss redo för att gå ombord på Dark Cores oljeplattform för andra gången."
”Ja, men det är aldrig fel att vara förberedd när faran väl kommer, inte sant?”
Han hade inget svar på det.
Elizabeth vände sig om och började gå längs vägen som löpte bredvid hennes hus. Jag och Snow följde efter, och jag hörde hur Avalon gick bakom oss. Druiden hade varit tyst under hela samtalet.
Vi följde efter Elizabeth förbi 4 stenar som glödde med de olika elementen Månen, Solen, Stjärnan och Blixten på. Efter stenarna gick vi över en plats som såg helig ut, en stig var formad som en cirkel. Fast efter varje varv gick stigen längre och längre in mot mitten tills den kom till centrum där det endast var en brun fläck. Jag undrade vad den användes till.
Vi fortsatte gå förbi en massa träd och uppför berget, tills vi kom till en paddock. Jag blev förvånad över att det fanns en så högt upp, men den var skyddad och jag hade en liten aning om att det var här druiderna tränade.
Avalon gick och ställde sig utanför paddocken under ett av de mycket vackra träden med vita blommor. Elizabeth gick in och ställde sig i centrum av paddocken, jag och Snow placerade oss framför henne.
”Jag har dock en viktig fråga innan vi börjar, vart är Eld och Jord?”
Snow och jag såg på varandra. Jag vände tillbaka blicken till Elizabeth. ”Menar du-”
”Ja, självklart de två hästarna som fått eld och jord som sitt element. Vet ni vart de är?”
”Jag vet inte ens vilka hästar som fått de krafterna”, mumlade Snow. ”Har du Askan?”
Jag skakade på huvudet. Jag hade inte sett någon alls hemma som kunde tyda på att han eller hon hade kontakt med elementet eld eller jord.
”Synd”, mumlade Elizabeth. ”Dem behövs. Men det kan inte hjälpas. Ni får börja. Ashwhisper, gå och ställ dig hos Avalon är du snäll. Jag börjar med Snowdream.”
Jag gjorde som hon sa. Elizabeth vände sig mot Snowdream. Jag hade inga problem att höra vad hon sa till honom.
”Vatten”, började Elizabeth. ”Är förändringens element. Vatten finns i alla levande varelser, vatten är det som täcker vår Jord allra mest, och det är vatten som omger vår kära ö Jorvik. Elementen vatten och eld kan ibland nästan ha en fri vilja.Det är också dem elementen som kommer ut ifrån era kroppar.”
”Hur menar du?” frågade Snow.
”Hästarna som har elementet jord och luft kan bara använda sig av sitt element, eftersom det finns konstant runt omkring dem. Vatten och eld är annorlunda, därför att du kan skapa eget vatten från din kropp, för att sedan beskjuta ut på det sättet du behagar. Likadant med eld.”
Jag såg att Snow nickade sakta. ”Jag tror jag förstår, vad ska jag göra?”
Elizabeth log. ”En sak till, snö och vatten, är exakt samma sak. Därför kan du styra båda två lika mycket och lika lätt. Här, där vi står nu, är det lämpligast utifall du övar med snö. Nå, låt oss börja.”
Hon gick fram till Snow och lade en hand mot hans bröstkorg. ”För att kunna använda ditt element måste du arbeta med hjärtat, dina känslor, ditt sinne. Du måste överväldigast av känslor, och sedan använda dem för att sikta din energi på ett mål. Energin - om du handlar på rätt sätt - kommer ut från din kropp i form av snö eller vatten, som du sedan kommer bestämma hur och åt vilket håll du vill rikta snön. Har du förstått?”
Snow nickade, Elizabeth tog några steg bakåt. Jag såg hur han började koncentrera sig. Han hade slutit ögonen och han stod still. Ibland ryckte han till med huvudet, svansen viftade från sida till sida.
Sen helt plötsligt slängde han upp huvudet i luften, och från hans ansikte sköt det ut en stor snödriva som sedan landade rakt på hans huvud och hals.
Jag fnissade till, och ett roat mummel hördes från Avalon. Elizabeth log. ”Bra, ditt första försök. Prova igen.”
Snow gjorde många olika rörelser för att skjuta ut sin snö åt olika håll. Och för varje gång, blev han bättre och bättre.
Han provade sikta och kasta upp frambenen.
"Du var mycket duktig Snowdream", berömde hon. "Det är inte dåligt för att ha börjat arbeta med sitt element samma dag som man upptäckte det."
Han gnäggade belåtet och travade fram till min sida. "Nå Askan, visa vad du går för där ute."
Jag frustade till och skrittade ut framför Elizabeth. Hon tog några steg fram till mig.
"Luften är frihetens element", berättade hon. "Det är den som gör att vi andas, att fåglar kan flyga
och att molnen rör sig på himlen. Underskatta inte ditt element efter uppvisningen som Snowdream gav oss. Ditt är mycket mäktigt också, det har du kanske märkt?"
Jag nickade. "Jag använder luften för att flyga."
Elizabeth nickade. "Mycker riktigt, du använder dig av ditt element eftersom det finns runtomkring dig, i motsats till Snow som får sitt element att komma ur honom själv. Du använde luften så att de lyfte upp dig, och det fick dig att sväva. Tro inte att luftens element bara är till för att du kan flyga. Kraftiga vindar kan vara mycket farliga."
Jag nickade, och slöt ögonen. Jag letade efter känslan, den fanns där, men den var svag. Med hjälp av vinden som blåste lätt genom min man, byggde jag upp känslan så att den blev tillräckligt stor.
Och jag lyfte från marken.
Jag slog upp ögonen och såg att jag svävade runt en meter ovanför jorden jag stått på nyss.
"Försök få vinden att föra dig åt det hållet du vill åt", hörde jag Elizabeth säga ifrån marken. "Få den att föra dig framåt."
Efter några försök lyckades jag.
När jag gjort lite fler övningar fick jag till slut äntligen landa, det var skönt att ha fast mark under hovarna igen. Men det var en annan sak som jag hade märkt, solen hade gått ner.
"Naturligtvis inte", instämde Elizbaeth. "Spring hem nu. Men om 3 dagar kommer Avalon och hämtar er igen för mer träning av era element. Nu har ni dessutom ett uppdrag, försök finna de två andra hästarna med elementen Jord och Eld."
Jag och Snow nickade, den uppgiften kunde vi kosta på oss.
Med en stegring satte Snow och jag av i galopp ut från paddocken och in i Hollow Woods.
"Jag kan vägen tillbaka!" ropade han medan vi sprang. "Följ mig!"
Ja, jag kunde då inte vägen tillbaka. Jag hade aldrig satt min fot i Hollow Woods förut. Fast, om jag skulle springa vilse kunde jag annars bara flyga upp ovanför träden för att hitta tillbaka. Men mitt förnuft sa mig att det skulle väcka väldigt stor uppmärksamhet om man såg en flygande häst sväva uppe i himlen.
Efter några minuter kom vi fram till Väderkvarnen. Våra hovar dundrade mot marken när vi snabbt galopperade nerför kullen på den mysiga lilla stenstigen. Vi brydde oss inte om att springa in i paddocken, det var det för sent för nu.
Vi saktade av i trav när vi kom närmare stallet. Jag började bli orolig, det var skrämmande tyst. Jag såg dessutom inga flickor springa omrking.
Utanför stallet stannade vi och såg oss omkring. Det var dödstyst. Men det var sent, och de flesta flickorna hade säkert gått hem för att sova. Det var då jag hörde springande steg. Både Snow och jag vände huvudet in mot stallet där en tjej kom springande. Hennes vita hår fladdrade och jag såg hur hon hade ett förvirrat uttryck i ansiktet.
"Melissa?" sa Snow och tittade frågande på flickan. Självklart förstod hon inte vad han sa, vi var hästar. Ingen förstod om vi sa något, förutom Elizabeth och Avalon på ett konstigt sätt.
"Åhh Snow! Och Ashy! Ni är båda här!" Jag kunde höra hur lättad hon var. Men då började hon vrida och vända på huvudet. "Men, Snow, vart är Renee?"
Snow började också vrida och vända på huvudet, som om han trodde att hon fanns där.
Melissa sprang fram och började kolla oss, att vi inte var skadade på något sätt. Sen ställde hon sig framför Snowdream. "Åh kära du, Renee red iväg för någon timme sen för att leta efter er, då hagen ni stod i innan vad tom! Hon var fruktansvärt orolig! Och nu är ni här! Hur kommer det sig? Men, var är Renee någonstans?"
Snow var som förstenad, och jag kände likadant.
Renee var försvunnen.
